.

Ett nytt årtionde. Helskotta vad fort det har gått. Känns inte som att jag har bott i lahäll i 10 år direkt. I flera år var jag lite smyg-arg på mina föräldrar för att vi ens hade flyttat, för jag det här huset hade inte samma hemmakänsla som vårt hus i vallatorp men nu är det tvärtom. Det beror nog mestadels på att det finns så många människor jag träffat sen dess, som jag antagligen inte hade träffat och lärt känna. Det är en konstig tanke att tänka att jag kanske bara hade passerat dem på stan utan att ens veta vilka de är.  Jag hade väl antagligen träffat nya människot om vi bott kvar men jag hade ju utan tvekan aldrig träffat Jennifer&Caroline, världens bästa radarpar.

Det här kommer antagligen bli ytterligare en svenne-blogg där jag bara skriver vad jag gör och tänker och så vidare men om du tycker den är så tråkig så slipper du läsa den! Det är ju det som är det fina. Jag hade nog lite i åtanke att J och C kan hålla koll på mig här hemma så att jag håller mig i skinnet medan de är borta …

Hur var mitt 2009?

Jag älskar att bli sentimental och tänka tillbaka på saker! Nostalgi kan vara underbart. Jag kan säga att det har aldrig hänt så mycket i mitt liv som det här året, aldrig. Det har varit tråkigt, jobbigt och ibland rent ut sagt heeeelt åt helvete. Men mestadels har jag haft det så ruskigt bra, omringad av vad jag tror är världens bästa människor. Jag har tappat någon på vägen, jag har hittat några och det bästa av allt det här året var nog att att jag fick tillbaka någon.

Innebandymässigt har det ju minst sagt varit lite upp och ner och fram och tillbaka och ut och in med tränare och organisation runt omkring. Men hur det än har varit så har laget aldrig tappat tålamodet eller humöret. Det är ju inte utan att man blir lite stolt. Och det är jag, verkligen. Det finns inga andra som dem, varför tror ni att jag spelat i samma lag i 11 år?

Att spelare och ledare  från TIS kommit över till oss är ju det bästa som hänt oss. Att gå från att vara ett lag som föreningen inte satsat någonting på trots våra enorma framgångar under 10 år är ju bara absurt, till nu när det helt plötsligt är vi som riktigt får stå i strålkastarljuset. We could get used to this!

Nu kastade jag ett öga ut genom fönstret och fick syn på en ljusbehållare som vi har står vid fönsterbläcket. Det står: “Njut av njuet, för det går inte i repris”. Den lilla cliffhangern får avsluta mitt första blogginlägg den 31 december 2009.

We can be the greatest - Johnny Cash

Malpal