.

Jag sitter i soffan och kollar på How I met your mother och väntar på att min lilla släkt ska komma för att stilla fira min far som fyllde 49 i tisdags. Min moster kommer och det är jag glad över, för vi lyckas alltid skratta så sjukt mycket ihop. Jag är mer lik henne än någon annan i min egna familj och vi brukar skämta om att jag lika gärna skulle kunna vara adopterad för jag är så olik alla andra. Men jag har fått konkreta bevis på att så är inte fallet så ni kan vara lugna.

Ska försöka tagga till matchen också. Det är alltid kul att spela men man vill ju kunna göra bra ifrån sig också. Det var typ ett tag sen jag var nöjd så jag måste skärpa till mig och verkligen tagga till! Har nog egentligen aldrig riktigt kommit upp i den kapaciteten som jag hade innan min skada på hälsenan. Jag tror jag var lite för naiv och trodde att det skulle lösa sig lite av sig självt iaf. Men det gör det ju naturligtvis inte, så det är bara workiworki som gäller. Let's bring it!

Hur min kommande vecka ser ut, vet jag faktiskt inte ens själv. Kontrollfreaket i mig börjar vakna till liv och jag måste få ordning på hur det kommer att se ut. Men det löser sig, det gör det nästan alltid. Nej jag vill inte kalla mig själv naiv utan mer ett försök till positivt tänkande? Det kanske inte är någon skillnad, det är en bedömningsfråga.


Förresten så var det första jag såg, när jag slog på tv:n imorse, Andreas Grega som var gäst i Nyhetsmorgon. Honom har jag inte sett sedan han var förband åt Winnerbäck i november. Efter att jag såg honom där uppskattade jag svensk musik så som just Winnerbäck, Veronica Maggio och Håkan Hellström, ännu mer, för då förstod jag hur jävla svårt det är att få till en shysst text på svenska som inte låter som en Idas-sommarvisa-låt. Så nej, Andreas Grega är inte min favorit.   

JA, jag måste skärpa till mig! Jag är mycket medveten om det. Change is in progress.


Pöss / M