.

Dagen börjar med ett besök på gymmet! Därefter blir jag hämtad av min far och jag får i samma veva reda på att vår efterlängtade soffa kommit i lager! Och som vi har längtat. Jag har i princip vägrat sitta i vårt vardagsrum och titta på tv för det har knappt funnits något att sitta på. Nu blire andra bullar kan jag meddela. Vi hämtade iaf hem den kvickt som tusan och påbörjade redan uppackningen av alla delar som skulle sättas ihop. Jojo mensan, det ska man tydligen göra själv. Och det var i samband med detta som vi i familjen verkligen upptäckte våra brister som består av kommunikationsproblem, brist på förtroende samt brist på tålamod. Kommunikationsproblem uppstod när vi skulle bära in sakerna från bilen till huset. Vem hade tagit vad? Vad hade tagit vem? Var ska allting så? Bara massa basic-grejer. Bristen på förtroendet var väldigt påtagligt då varken Oscar eller pappa trodde att jag var duglig till någonting annat än att langa muttrar och skruvar till de eller hålla i saker och ting lite då och då. När jag själv kände att jag inte behövdes så satt jag lugnt och stilla på golvet och lekte i min mobil. Då får jag skit för att jag inte hjälper till .. ? Bristen på tålamod drabbades oss alla (som tur var inte samtidigt för då hade det verkligen gått åt helvete) men då och då svor vi åt att det saknades medar, eller kanske någon skruv eller "det var då själva faan vad den här kudden var stor eller då vart fan ska den vara hade du tänkt?". Dock så blev det ruskigt bra när allting var klart! Resultatet överspeglar processen att bygga soffan tycker jag faktiskt. Nöjd!


Innan jag drog iväg till Kista hann jag t.o.m tillbringa lite tid i soffan samt kolla på Sommaren med Göran. Guld!

Väl i Kista tillsammans med Amanda, Linda, Mois och Mickan drog vi först runt och bytte halva Lindas garderob i olika affärer (lägg märke till att Mickans tendens att överdriva saker smittar av sig). Men det gjorde ingenting för tid var något vi hade gott om med tanke på att vår bio inte började förrän 21.30. Innan det åt vi mat och det blev chipchop-mat för hela patrasket. Jag lurades av Moas talang att övertala folk och körde på hennes paradrätt 3-1-maträtten med kyckling, entrecôte och så tog jag vårrullar. Och jag blev verkligen inte besviken för det var supergott! Molto beno

Efter att ha avverkat några timmar i form av snack och skratt så tågade vi in i biosalongen för att se Nåntingnånting Morgans med SJP och Hugh Grant. Den var ju inte så himla bra, dock hade den sina sköna stunder så det klart att den går att se på. Jag kan inte förvåna mig över att Hugh Grant ständigt väljer samma rollfigur gång efter gång. Den lite bortkommne toffelkillen med ironisk humor som jag faktiskt egentligen tycker är ganska kul. Men jag vill se lite av den gamle Notting-Hill-killen! Jaja, vi ska inte leva i imperfekt men det var verkligen bara helt ok. Och SJP ser gammal ut! Jag fick en chock. Jag som inte trodde att kändisar åldrades? Chocking news.

Och nästan gång du typ blir bjuden på filmfestivalen i Cannes Mickan så behöver du inte ens tänka på om du ska åka eller inte för VI SKA ÅKA DÅ. Har aldrig hört på maken när hon förbryllat langar kommentaren att "det är väl inte så stor grej". Brad Pitt är liksom alltid där, with or without Angelina Jolie. Då ska jag också vara där. Nångång i alla fall.

Nu har jag hamnat där jag nästan började dagen, dvs soffan. Sweeeet, har dunkat in en Vänner-disc i spelaren så nu ska jag bara fixa lite te så är natten fixad.

Än så länge nöjd med helgen! Thum's up.

Justja, skypade för första gången med J&C för nån dag sedan och det var otroligt skönt att kunna prata med de direkt liksom. Ja facebook har sin gräns så att säga. Allting hade verkligen fallit på plats lät det som så det känns riktigt skönt att veta! Vi får snart styra upp en träff via internet igen. Skype är min gud! Och pepsi max på burk.

Tack ni som finns!

Pöss / M